Vippig

bild från SJ

SJ har fått mycket kritik de senaste åren, och det mesta har handlat om deras oförmåga att komma fram i tid.

De senaste, snart fyra åren, har jag åkt i snitt en gång i månaden mellan Stockholm och Östersund, men även till Sala, och endel andra orter. Det är minst 24 resor per år och det har varit få förseningar.

Jag förstår om man tycker att de är usla om man blir väldigt försenad den enda gången man reser med dem, men det är inte speciellt representativt för företaget.

Just nu är jag på väg hem från storstan och känner mig lite vippig med mitt grå SJ-Priokort. Jag tror att man får det om man reser för mer än sex tusen kronor per år och det ger mig alltid fritt kaffe och fritt internet på helgerna (dock inte världens snabbaste och mest stabila uppkoppling). Det tycker jag är lyxigt!

Jo men appropå att leva i nuet

foto: Helena Karlsson

Jag har inte varit till fjälls en enda gång än i vinter och jag längtar mig fördärvad.

Leva i nuet

foto: Charlotte Centervall

Något jag strävar efter är att leva i nuet. Det är inte alltid lätt att stanna upp och att vara här och nu, att inte längta sig bort, drömma om vita sandstränder, om en samlad galopp, om mannen i mitt liv.
Sen jag vände upp och ner på mitt liv och flyttade hem till Östersund har det blivit lättare. Jag tror att det har att göra med att jag down shiftat, som jag kallar det. Jag jobbar inte ihjäl mig, jag slår inte på mig själv för att jag inte är ute på krogen och "nätverkar" varje helg, jag försöker att spendera mycket tid utomhus, jag har till och med börjat en yogakurs, något jag aldrig trodde skulle hända.

Ofta när jag har rest, har jag alltid haft en känsla av att vara på ställen under fel era, jag skulle ha varit i San Francisco på sextiotalet, i Marocko i början av nittonhundratalet, tågluffat på sjuttiotalet.
Men under min senaste resa, den till Nashville, var jag här och nu. Hela upplevelsen kändes autentisk och det är svårt att förklara, men den känslan är obeskrivbar. Jag mötte härliga människor, såg coola spelningar, bilade på landsbygden och tog in på sunkiga motell. Det var som att vara i en av alla filmer som skapat dessa drömmar. En magi som jag hoppas att jag kan få uppleva igen, på nästa resa.

crazy/beautiful

It's okay to cry at EMI studios

Road TRIPPIN'