Visar inlägg med etikett Friluftsliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Friluftsliv. Visa alla inlägg
onsdag, juni 13, 2012
Nu är den förbannade sommarn här
Med obeskrivliga plågor som mygg och andra kryp. I Jämtland är fortfarande dunvästskallt så än verkar jag inte behöva oroa mig för att bli sönderbiten. Men Eva Swedenmark, som flyttat ut till sin sommarö, har blivit halvt uppäten och bad om tips. Som fanatisk mygghatare som ändå vill vistas ute så mycket som möjligt har jag äntligen hittat bot; Föllingeprodukter säljer en hud- och miljövänlig produkt som är helt magisk. Jag brukar köpa koncentratet och använder det både till mig själv och hästen. Perfekt att blanda i en pyttesprayflaska och ha med överallt. Det är ju så klart omöjligt att undvika myggbett till hundra procent och då kan jag rekommendera att ta receptfria allergitabletter, till exempel Kestin, jag skulle aldrig gå på fjälltur utan dem.
Etiketter:
bloggar,
Friluftsliv,
gnäll,
Jämtland,
litteratur,
shoppa,
sommar
onsdag, april 25, 2012
Inspirerad och avis
bild från calazo
Många som frilufsar tycker att det är enklast att ta med sig påsar med frystorkad mat på turerna, vilket jag kan förstå. Men jag som finner det njutningsfyllt att stå vid spisen har inga problem med att planera, förbereda och laga mat på fjället, eller i skogen. Dessutom är det få av "påsarna" som ens smakar det minsta gott. För ett par år sedan köpte jag en tork och numer bär jag med mig ultralätt, i mesta mån ekologisk och framför allt god mat när jag går på tur.
På Calazo förlag har det kommit ut en finfin bok som heter Torka mat av Eric Tornblad. En bok som jag önskar att jag gjort. Den ska bli kul att läsa och jag hoppas att den inspirerar till nya spännande rätter.
Jag vill även rekommendera den nya, gamla klassikern Friluftsmat av Anita Forsell.
Etiketter:
ekologiskt,
Friluftsliv,
litteratur,
mat och dryck
torsdag, april 19, 2012
söndag, mars 25, 2012
Barfotanörd


Jag var ingen stalltjej, jag hade aldrig mockat en box eller ridit barbacka, jag var egentligen ett oskrivet blad vad gällde hästhållning när Totte kom in i mitt liv. Jag hade dock turen att lära känna flera härliga människor som har stått ut med mina frågor och funderingar och som har lärt mig massor om hästar.
När Totte kom till mig var han barfota och av någon anledning valde jag att behålla honom så. Jag har blivit väldigt ifrågasatt och kritiserad på grund av detta för i den traditionella hästvärlden är det självklart att en häst ska ha järnskor. Så jag började läsa på, för att få kött på benen och kunna försvara mitt val och idag är jag övertygad om att jag gjort rätt och jag vill dessutom hävda att alla hästar bör gå utan skor.
Dock finns det tillfällen när Totte inte kan vara barfota och det är om jag ska rida längre sträckor på grovt grus, eller till exempel på fjället, där terrängen kan vara oländig.
Jag har hittat ett riktigt bra alternativ som heter Easyboots, det är ett slags plastdojjor som man trär på hoven och det allra bästa med dem är att de är helgjutna undertill så det finns ingen risk att hästen ska trampa in något hårt i sulan.
Easyboots är en fantastisk uppfinning, vi har nu använt dem sen i somras och de fungerar fantastiskt. I år har jag dessutom broddat dem så vi har kunnat rida på isiga vägar, vilket jag har varit tvingad att undvika tidigare.
onsdag, mars 21, 2012
onsdag, mars 07, 2012
Förra årets fynd
tisdag, mars 15, 2011
Jo men appropå att leva i nuet
foto: Helena KarlssonJag har inte varit till fjälls en enda gång än i vinter och jag längtar mig fördärvad.
måndag, december 13, 2010
Hjälp!
Jag har gått vilse i friluftsdjungeln. Nu står det mellan de här två ryggorna:

Bergans Helium Lady 55, väger så lite som 1100 gram vilket är makalöst. Jag gillar även färgen, JÄTTEMYCKET.
Och den här:

Och den här:
Lundhags Ultra 60 väger 1665 gram, är ganska mycket dyrare men har lite fler bekvämligheter som stor frontöppning.
Är det någon som testat dessa ryggsäckar? Skriv gärna en rad till mig!
Är det någon som testat dessa ryggsäckar? Skriv gärna en rad till mig!
onsdag, december 08, 2010
Friluftsmania
Det blir en drog till slut, det här med packning, speciellt lättviktspackning. Jag håller på att se över min utrustning och inser att jag måste uppdatera lite. Jag har köpt en alldeles för tung rygga, den väger strax över tre kilo. Om jag nergraderar mig till en Lundhags Ultra 45 eller 60 liter sparar jag ett och ett halvt kilo, bara på ryggsäcken.
Jag har äntligen bestämt mig för att vintertälta och måste investera i en bättre sovsäck. Min gamla syntetsovsäck väger drygt ett kilo och jag byter den till en lättviktssovsäck som väger hälften.
Jag fyndade en förstärkningsjacka på Lundhags för två år sedan och den är mer än välanvänd, just nu har jag den i stallet och jag fryser aldrig. Men det finns både varmare och lättare‚ Western Mountaineering har en i dun som väger 260 gram, det är halva syntetjackans vikt.
Bara på de tre prylarna har jag minskat min vikt med nära två och ett halvt kilo!
Men när jag ändå är igång tänkte jag införskaffa lite smått och gott, som jag har saknat, bland annat en spade och gåstavar.
Jag vill inte handla saker som jag egentligen behöver, men önska kan jag ju alltid göra och i år önskar jag mig en fjällpulka.
Jag har äntligen bestämt mig för att vintertälta och måste investera i en bättre sovsäck. Min gamla syntetsovsäck väger drygt ett kilo och jag byter den till en lättviktssovsäck som väger hälften.
Jag fyndade en förstärkningsjacka på Lundhags för två år sedan och den är mer än välanvänd, just nu har jag den i stallet och jag fryser aldrig. Men det finns både varmare och lättare‚ Western Mountaineering har en i dun som väger 260 gram, det är halva syntetjackans vikt.
Bara på de tre prylarna har jag minskat min vikt med nära två och ett halvt kilo!
Men när jag ändå är igång tänkte jag införskaffa lite smått och gott, som jag har saknat, bland annat en spade och gåstavar.
Jag vill inte handla saker som jag egentligen behöver, men önska kan jag ju alltid göra och i år önskar jag mig en fjällpulka.
lördag, augusti 21, 2010
tisdag, juli 27, 2010
Jo, men när jag ändå är på gång

taur.se
Jag slog till på den här. Det är en nyframtagen tysk distanssadel. För er som inte har koll på hästsport, innebär distansritt att man tävlar i långa distanser, den kortaste på fyra mil och den längsta på sexton mil. Jag är lite sugen på att hitta en disciplin för mig och Totte, och distansritt verkar kul. Jag älskar att vara ute i skog och mark med honom. Oavsett om det blir tävlingar eller inte så kommer den här sadeln att fungera på våra egna långturer och den kommer att vara skitsnygg på honom.
Sommarshopping
Eftersom jag är med i en bildbyrå måste jag kitta upp mig innan jag beger mig ut på fler fjällturer. Jag står inte ut med att bära storkameran längre. Den här är liten och nätt och man kan byta objektiv på den. Jag slår till på ett 20 mm, som motsvarar 45 mm på en 35 mm kamera och ett 45 mm macroobjektiv som motsvarar 90 mm. Spektakulärt!
Etiketter:
bilder,
Friluftsliv,
kamerautrustning
fredag, juli 23, 2010
söndag, juni 06, 2010
Ett av sommarens projekt!
Jag har tidigare berättat om vår fjällritt som kommer att gå av stapeln i början av augusti. Jag ser fram emot den väldigt mycket. Vi kommer att utgå från Gräftåvallen och rida till Dörrsjölokarna. Lite besviken är jag dock, på att vi bara kommer att vara borta en natt. Jag älskar ju att vara ute i naturen och drömmer om att få vara ute med Totte på samma sätt som på en "vanlig" fjällvandring.Idag har jag bestämt mig för att jag ska rida till Gräftåvallen ett par dagar innan de andra kommer upp med hästtransporter. Det känns helt och hållet rätt och jag kan inte tänka mig något härligare än att bara sätta mig upp och rida iväg, på lite okända vägar. Ta timmarna som de kommer och umgås med Totte på ett vis som vi aldrig gör annars.
Så nu är det dags att börja träna på allvar!
torsdag, april 01, 2010
Inte så snabb mat
Det här är så roligt! Jag har invigt min nya tork. Det är fascinerande att smakerna blir så oerhört koncentrerade. Jag har torkat en wok; zucchini, vitkål, paprika och ingefära. Tomaterna är mest för dekoration och bananen och kiwi ska bli någon slags frukost.Det här kan bli beroendeframkallande. Jag kommer att kallas den tokiga torkande tanten!
Etiketter:
Friluftsliv,
mat och dryck,
personligt
fredag, mars 19, 2010
Träningshelg

Jag har varit på diverse turridningar i mitt liv och för det mesta har jag blivit besviken. Det handlar mest om att åka häst. Jag tror definitivt att det finns många bra alternativ, bland annat har jag hört mycket gott om Korpens Öga i Jorm, i Norra Jämtland.Men nu när jag har egen häst (det känns fortfarande overkligt att säga) så har jag ingen större lust att rida på turhästar, men jag har från första dagen med Totte drömt om att få rida till fjälls med honom. Tyvärr är ju det inget jag gör på egen hand.
Som ni vet flyttade vi till ett nytt stall i somras och ni kommer inte att tro det, men vi ska rida till fjälls i sommar! Thord och Lena som äger stallet, sponsrar en clinic som kommer att pågå under våren, där vi kommer att lära oss nyttigheter som att packa hästen, sårvård, att rida i terräng och uppbindning av häst ute i naturen. Kursen hålls av duktiga Tobbe som även äger Tottes nya tjej som ni ser här ovan. Jag hoppas att de förstår hur mycket jag uppskattar och gläds över detta. Jag ska komma ihåg att säga det, många gånger.
tisdag, mars 09, 2010
Lanzarote, que sorpresa!









Vi var förberedda på charterhelvete.
Vi var förberedda på blåsiga stränder.
Vi var förberedda på luvtröjor.
Vi var förberedda på luvtröjor.
Men aldrig har jag blivit så glatt överraskad av ett resmål som jag blev av Lanzarote. Som ni förstår har jag vissa (höga) krav och förväntningar när jag reser och Lanzarote har aldrig varit något drömresemål för mig.
Vi landade mitt på dagen och lät charterbussen ta oss med till vårt lägenhetshotell. Jag har dock inte höga krav när det gäller boende så vi lät bli att klaga över att vår lägenhet förmodligen var hälften så liten som de andra och att det inte var alltför fräsch (dock gick vi och bytte ut vattenkokaren, som jag misstänker att någon kräkts i).
Vi hade av någon outgrundlig anledning valt att bo i Puerto del Carmen, som är den största turistorten på ön. Senare insåg vi att det var nog ändå den bästa charterorten eftersom åldersblandningen bland turisterna var något större här än på vissa andra ställen. Inte för att vi överhuvudtaget frotterade oss med de andra turisterna, men ändå.
I två dagar låg dagstemperaturen under badvänlig och vi tänkte att det var tur att vi förberett oss mentalt på att promenera i luvtröjor längs de svarta stränderna.
Den tredje dagen stod vi inte ut längre utan vi hyrde en bil och flydde. Då kom värmen och vi fick några ljuva dagar på en förvånande vacker kanarieö.
Det är en liten ö, knappt en tredjedel av Gotlands yta, och man kör runt den på ett par timmar. Många av vägarna känns nya och är väl underhållna. Om man vill undvika den värsta massturismen ska man hålla sig till den norra delen av ön och förmodligen åka när det är riktig lågsäsong. Vi fann stränder utan solstolar och brända nordeuropéer, vi åkte på vägar som slingrade sig genom stelnad lava; på sjuttonhundratalet drabbades Lanzarote av två stora vulkanutbrott som ödelade en fjärdedel av ön, området är nu nationalpark.
På nordvästra ön ligger Famara, en sömnig by, utan hotell och med en fem kilometer lång, naturlig sandstrand som slutar i det maffiga Famaramassivet. Här hänger några barnfamiljer, några friluftsintresserade pensionärer, ett gäng solbadare men mest surfare.
Här spenderade vi tre hela dagar, antingen på stranden med en bok, eller i vattnet på en bodyboard.
Om ni åker till Lanzarote så ska ni äta tapas. Strunta i huvudrätterna och beställ in ett gäng förrätter, gärna halvor, för de är enorma. Vi åt snabbfriterade små paprikor, kanariska potatisar som är kokade i översaltat vatten, räkor och svamp badandes i vitlöksolja, tempurafriterade skaldjur och grönsaker och mycket mer. Husets viner var det lite sisådär med, men för mig som älskar blaskig öl är ju Spanien himmelriket. Jag frossade i Cruzcampo (som tyvärr bara finns som beställningsvara på Systemet) och San Miguel, men tanter som vi är, var vi i säng före tolv nästan varje kväll.
Sällan har jag varit på en så avslappnad, avslappnande semester. Jag kommer att åka tillbaka till Lanzarote men då kommer jag att hyra mig en liten lya i Famara och då tänker jag både anmäla mig till en surfkurs för nybörjare och ta med mig vandrarkängorna.
Vi landade mitt på dagen och lät charterbussen ta oss med till vårt lägenhetshotell. Jag har dock inte höga krav när det gäller boende så vi lät bli att klaga över att vår lägenhet förmodligen var hälften så liten som de andra och att det inte var alltför fräsch (dock gick vi och bytte ut vattenkokaren, som jag misstänker att någon kräkts i).
Vi hade av någon outgrundlig anledning valt att bo i Puerto del Carmen, som är den största turistorten på ön. Senare insåg vi att det var nog ändå den bästa charterorten eftersom åldersblandningen bland turisterna var något större här än på vissa andra ställen. Inte för att vi överhuvudtaget frotterade oss med de andra turisterna, men ändå.
I två dagar låg dagstemperaturen under badvänlig och vi tänkte att det var tur att vi förberett oss mentalt på att promenera i luvtröjor längs de svarta stränderna.
Den tredje dagen stod vi inte ut längre utan vi hyrde en bil och flydde. Då kom värmen och vi fick några ljuva dagar på en förvånande vacker kanarieö.
Det är en liten ö, knappt en tredjedel av Gotlands yta, och man kör runt den på ett par timmar. Många av vägarna känns nya och är väl underhållna. Om man vill undvika den värsta massturismen ska man hålla sig till den norra delen av ön och förmodligen åka när det är riktig lågsäsong. Vi fann stränder utan solstolar och brända nordeuropéer, vi åkte på vägar som slingrade sig genom stelnad lava; på sjuttonhundratalet drabbades Lanzarote av två stora vulkanutbrott som ödelade en fjärdedel av ön, området är nu nationalpark.
På nordvästra ön ligger Famara, en sömnig by, utan hotell och med en fem kilometer lång, naturlig sandstrand som slutar i det maffiga Famaramassivet. Här hänger några barnfamiljer, några friluftsintresserade pensionärer, ett gäng solbadare men mest surfare.
Här spenderade vi tre hela dagar, antingen på stranden med en bok, eller i vattnet på en bodyboard.
Om ni åker till Lanzarote så ska ni äta tapas. Strunta i huvudrätterna och beställ in ett gäng förrätter, gärna halvor, för de är enorma. Vi åt snabbfriterade små paprikor, kanariska potatisar som är kokade i översaltat vatten, räkor och svamp badandes i vitlöksolja, tempurafriterade skaldjur och grönsaker och mycket mer. Husets viner var det lite sisådär med, men för mig som älskar blaskig öl är ju Spanien himmelriket. Jag frossade i Cruzcampo (som tyvärr bara finns som beställningsvara på Systemet) och San Miguel, men tanter som vi är, var vi i säng före tolv nästan varje kväll.
Sällan har jag varit på en så avslappnad, avslappnande semester. Jag kommer att åka tillbaka till Lanzarote men då kommer jag att hyra mig en liten lya i Famara och då tänker jag både anmäla mig till en surfkurs för nybörjare och ta med mig vandrarkängorna.
onsdag, oktober 28, 2009
Appropå vinter
Appropå höst
lördag, september 19, 2009
Mersmak


Äntligen kom jag iväg till fjällen. Vädret har varit mer eller mindre bedrövligt, men det spelar ingen roll. Det är underbart att få komma ut och röra på sig och andas frisk luft. Vi gick Storulvån-Blåhammaren-Sylarna-Storulvån, med en extra natt på Sylarna. Sylarna har något magiskt över sig och jag skulle vilja spendera mer tid där, och utforska området.I år hade jag sällskap av grymmaste Charlotte och det var en upplevelse i sig att vandra och på samma gång få tjuvlyssna på Cookies n Bean's nya skiva som kommer senare i höst.
Etiketter:
Cookies 'n' Beans,
Friluftsliv,
Vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)














