Countrykväll

skärdump från imdb.com

Crazy Heart är en historia som berättats om och om igen, men den här gången lyfts den av grym musik. Jeff Bridges gör en fin rollprestation som nersupen countrystjärna. Maggie Gyllenhaal spelar den unga flickan han kärar ner sig i och hon gör det väl, som vanligt. Men mest imponerar, i vanliga fall rätt slätstrukna Colin Farrel som faktiskt sjunger på riktigt i den här filmen. Det gör Bridges med, med det förvånar mig inte.

Inspirationskväll

Det går inte att stå timme ut och timme in, vare sig vid kameran eller vid ugnen. Ikväll tog vi en paus och lät andra stå för bild och tillagning. Jag och Linnea har gapskrattat oss igenom årets charmigaste film; Julie & Julia. Den handlar om Julie Powell som lagade och bloggade sig igenom Julia Childs "Mastering the art of French cooking". Det kanske inte är en film som tilltalar alla, men har du minsta matintresse får du inte missa den.

Efter filmen kastade jag mig över Youtube och hittade underbara klipp med Julia Child-originalet, titta, laga och njut!

Nostalgi

Stilikoner

Om man jämför med när jag var tonåring och tjugonånting, så finns det otroligt många fler kändisar idag och de exponeras på ett sätt som aldrig förr. Jag gillar att titta i skvallertidningar, men jag vill se kändisarna när de är vackra, eller vardagliga, jag vill inte se deras cellulliter eller fula miner. Man behöver inta vara fotograf för att haja att paparazzis plåtar en miljard bilder per sekund miljoner med millimeters tele och självklart får de en och annan "dålig" bild. Jag fördömer detta.
Jag tror att det är en nackdel att det idag finns så otroligt många vackra människor att jämföra oss med, jag måste erkänna att jag påverkas, trots att jag lämnat tjugonågonting för ... ett tag sen.

Jag har tagit en tur längs nostalgia lane och letat fram fyra kvinnor som påverkade mig under mina mest formbara år. Fortfarande tycker jag att Winona Ryder var fantastisk i Reality Bites (1994), och filmen i sig är bland det bästa som gjorts. Foto och regi är underbara, replikerna odödliga, castingen genialisk och modet slår allt. Winona var min stora idol i åratal och jag klippte mig exakt som henne efter att ha sett filmen. (Jag undrar varför inte Ben Stiller fortsatte i den här stilen???)

De följande är, utan inbördes ordning:

Drew Barrymore, kolla in henne i Mad Love, mot Chris O'Donnell. Hon är bedårande vacker och cool, och lite galen, men det kan man bortse från när man är tjugo.

Jennifer Aniston, jag tror tv-serien Vänner är den tv-serie/film som påverkat mig mest, kanske för att den gick så många år och för att jag alltid varit jämngammal med karaktärerna. Jag har inspirerats av mode, frisyrer, matvanor och inredning. Kul fakta: Mitt förra vardagsrumsbord är en snarlik kopia av Monicas bord.

Samantha Mathis, spelar mot River Phoenix i The thing called love (som för övrigt var den sista film han spelade in). Hon spelar en cool NYC-tjej som beger sig till Nashville för att pröva lyckan som singer- songwriter. Här grundlades nog mitt framtida intresse för countrymusiken i många av dess former.
Utmaning: Vilka är/har varit era stilikoner/inspirationskällor genom åren?

Into the wild

still från filmen

Spenderar en ensam kväll i Stockholm. Tittar på Sean Penn's brillianta film "Into the wild" och drömmer mig bort, till öppna vidder.
Just nu känns det som att Stockholm är "the wild", jag har kört bil från Östersund, trasslat mig ut och in ur stan, kört vilse. Inte ens efter sju år i den här stan, känner jag mig bekväm med att köra bil här.
Längtar hem.

Rörd

Ur filmen "Lars and the real girl"

Take me away

foto: Jenny Dozai

Igår såg jag musikalen "Mamma Mia!". Filmen är en banal historia men fick mig att skratta och gråta och längta. Handlingen utspelar sig på en underbar liten grekisk ö, och jag har gått omkring i en mjuk eftermiddagssol sen eftertexterna rullade bort. Snälla, ta mig till Medelhavet genast! Jag vill hångla på en strand, låta håret torka i solen, äta romantiska middagar på lokala hak, dricka färgglada drinkar och vandra längs tomma stränder i solnedgången.

Äntligen!

Australia

Jag hänger inte riktigt med i filmbranschen, har inte koll på vad som ska komma, eller vilka skådisar/regissörer/manusförfattar som är heta. Jag har dock mina favoriter, bland annat Baz Luhrmann, en australiensisk producent, manusförfattare och regissör.
Han är geniet bakom trilogin; Strictly Ballroom, Romeo och Julia och Moulin Rouge. I dessa tre har han lyckats förvandla banala kärlekshistorier till rena konstverk.

Jag hade skyhöga förväntningar på "Australia" och han gjorde mig inte besviken den här gången heller. Den har fått dålig kritik från många håll, och det tycker jag är helt obefogat och orättvist. Jag tycket att casting, ljussättning och regi är fenomenal. Även om de tidigare filmerna tagit upp orättvisa och förtryck, så är budskapet tydligare i "Australia". Nicole Kidman är ju som vanligt fantastisk, Hugh Jackman är hunkigare än någonsin men absolut klarast lyser Brandon Walters som den unga halvaboriginern Nullah.

Nu ser jag fram emot hans kommande projekt där han vill ge liv åt F Scott Fitzgeralds roman "The great Gatsby".

American Diner

Jag har länge varit en sucker för amerikanska diners i femtiotalsstuk. Lika mycket som jag gillar dem, avskyr jag sumpiga svenska kopior, så det var med stor skepsis jag besökte Jack Rabbit Slims i Östersund. Men jag måste säga att de har lyckats. Inredningen är perfekt, och baren är en exakt kopia av den i Pulp Fiction. Jag är imponerad. Mindre imponerade av deras vinlista är jag dock, den var under all kritik. Hur kan man servera California Red och White som enda vin på glas. Hur kan man servera det över huvud taget? Maten kan jag ännu inte kommentera men jag ska mer än gärna gå dit och testa en hamburgare. Men då ska jag nog dricka en kall Staropramen.

Två gånger SJP

bild lånad från www.imdb.com

Har under helgen sett två filmer med Sarah Jessica Parker. En går på tv just nu och är rätt så dålig; "Välkommen till familjen". Jag har väl inte gett den en ärlig chans men den verkar innehålla en stor dos av senimentalt dravel.

Film nummer två är faktiskt en av de charmigaste och välgjorda jag sett på länge; "Smart people" där hon spelar mot Dennis Quaid. Dennis Quaid är fantastisk som en socialt obegåvad engelskprofessor, lyser gör även underbara Ellen Page som hans dotter, Ellen såg vi även i finaste filmen "Juno" för ett år sedan.

Hype

Druvan Pinot Noir fick ett sådant uppsving efter filmen "Sideways" men jag har inte varit överförtjust. Fick dock blodad tand efter vinprovningen förra veckan och tänkte dricka mig igenom några stycken. Återkommer med betyg.

En legend

Paul Newman avled igår kväll. Han var en fantastisk skådespelare. En av mina favoritfilmer är "Cool Hand Luke" från 1967. Nu hoppas jag att det dyker upp en exklusiv dvdbox med hans filmer.