Jaga jaga

Go Hannas mamma!! Hon är min nya idol efter det senaste programmet i Hanna Hellquists serie "Jakten på det perfekta livet", där hon berättar att hon är nöjd med sitt livsval att arbeta som förskolelärare och att:

TID ÄR VIKTIGARE ÄN PENGAR 

Gå tillbaka till gå

©Ulrika Pousette

Nej, nu är jag där igen, där jag inte vill vara. Jag längtar. Efter snö, efter en härlig resa, efter efter jul, efter stugan, efter en varm sommarvind mot bar hud, efter Nashville, efter...
Just nu är jag inte här och nu och det är ju det jag egentligen vill vara. Men det kanske är tillåtet att längta ibland, speciellt när livet har varit en aning tungt?

Sommaren som kom av sig...

...igen och igen.

Jag kräver ingen högsommarvärme, jag behöver inte sola och bada, jag nöjer mig med 15 grader. Det är väl inte för mycket begärt?

Jag tröstar mig dock med urgamla Melrose Place, som gick från 1992 till 1999. Det är fantastiskt roligt att "träffa" karaktärerna igen. Jag tror inte att jag såg serien till sitt slut när den gick på tv, kanske spårade den ur, som många långkörare.

Tydligt blir det också hur filmer och tv-serier påverkar våra (läs mitt) liv; minns ni Jo, som kommer inflyttandes från New York och kämpar för att bli en erkänd fotograf. Jag kan svära på att det var på grund av henne som jag plockade upp kameran på allvar.

Varje människas rätt

I veckan sa USA:s högsta domstol ja till sjukvårdsreformen "Obamacare", vilket betyder att det blir lag på att alla amerikaner måste ha sjukvårdsförsäkring. Reformen innebär att över trettio miljoner människor som tills nu stått utan sjukvård måste teckna försäkring annars får de böter.
Visst hade det låtit vettigare att höja skatten och ge fri sjukvård till alla, som vi har i fantastiska Sverige, men det här är ju en bra lösning tills vidare!

Nässelfeber

Det har varit en tung, tung vår. Jag har varit så trött, overkligt trött. Jag jobbar inte heltid, jag har inga barn, jag är ute flera timmar per dag, under de ljusa timmarna på dygnet. Jag borde inte vara trött.
Jag har tänkt att jag ska gå till doktorn och kolla om jag har någon brist, men aldrig kommit iväg.
Häromveckan satt jag hos min vän Ehva och läste i en bok om medicinalväxter och hittade att brännässla skulle vara bra mot i princip allt, bland annat så är det vätskedrivande, vilket kan hjälpa vid pms-besvär, något jag drabbats av de senaste åren.
Så jag gick ut och plockade några knippen och la dem i min tork. Sen har jag smulat ner torkade nässlor i min morgonsmoothie. Nu kommer ni inte tro mig, för jag tror knappt på det själv; efter tre dagar (!!!) kände jag mig overkligt pigg! Jag har umgåtts med folk på kvällarna och inte längtat hem, jag har inte velat ta en tupplur mitt på dagen, jag har varit normalt trött på morgnarna; svårt att stiga upp men piggnat till efter en liten stund. Det känns som att jag fått ett nytt liv, och jag överdriver inte.
Nässlor innehåller bland annat mycket järn och c-vitamin och det kan ju vara så enkelt att jag haft järnbrist. Oavsett orsak, är jag oändligt glad och tacksam och jag kommer att fortsätta med min nässelkur!

Förbjud gräsmattor

Den finaste trädgården på min ö är en till synes vildvuxen men vid närmre skärskådan extremt välskött tomt. Det växer så mycket där att man knappt kan ana en gräsmatta. DET tycker jag är fint. Gräsmatta, speciellt nyklippta stora ytor, tycker jag är fult och skrämmande. Och ljudet. Om solen råkar på att visa sig några timmar, nog sjutton åker de fram, både gräsklippare och trimmer. Men inte nog med ljudet, nästan värre ändå är lukten av tvåtaktsmotorer. Vad är det för fel på handjagare och lite vildvuxet?

Min fina samling

När jag var yngre, skulle man bestämma sig för en servis och sen skulle man samla på den. Mina kompisar och släktingar fick delar av "Blå Blom" och "Ostindia" i födelsedagspresent och i julklapp. Det var väldigt enkelt att köpa gåvor till dem. Men jag kunde aldrig bestämma mig för en servis som jag skulle trivas med för resten av livet. Än idag verkar jag ha svårt för att bestämma mig för en stil, oavsett om det gäller kläder, inredning eller livsfilosofi. 

Tallrikar att äta på måste man ju ha och jag tycker att jag löst det på ett ypperligt vis; jag har samlat på mig udda delar, från en mängd olika serviser, från loppisar och antikhandlar. Passar min nuvarande filosofi också; att inte konsumera så mycket nytt. I veckan ropade jag hem sex fina assietter på Tradera och nu är samlingen någorlunda komplett.

Nu är den förbannade sommarn här

Med obeskrivliga plågor som mygg och andra kryp. I Jämtland är fortfarande dunvästskallt så än verkar jag inte behöva oroa mig för att bli sönderbiten. Men Eva Swedenmark, som flyttat ut till sin sommarö, har blivit halvt uppäten och bad om tips. Som fanatisk mygghatare som ändå vill vistas ute så mycket som möjligt har jag äntligen hittat bot; Föllingeprodukter säljer en hud- och miljövänlig produkt som är helt magisk. Jag brukar köpa koncentratet och använder det både till mig själv och hästen. Perfekt att blanda i en pyttesprayflaska och ha med överallt. Det är ju så klart omöjligt att undvika myggbett till hundra procent och då kan jag rekommendera att ta receptfria allergitabletter, till exempel Kestin, jag skulle aldrig gå på fjälltur utan dem.

Hit

Och, HBO har gjort det igen; en fantastiskt välproducerad, välcastad och snygg serie. Girls handlar om fyra unga kvinnor som lever och verkar i New York City, känns det igen? Det osar Sex and the city lång väg, men likheterna slutar här. I Girls finns ingen glamour, den visar verkligheten rakt upp och ner; skitjobbig och hjärtslitande. Man blir äcklad och förbannad och glad. Underbara Lena Dunham har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i serien.

Mellandagar

Jag tycker om regniga sommardagar, om det är riktigt soligt och fint så kan jag riktigt njuta av att få en mellandag där jag inte behöver känna finvädersångesten; allt man måste hinna med under de här varma dagarna; sola, bada, paddla, sitta på uteserveringar.
Men just nu är vädret så tråkigt, mellandagarna består av sol och värme och annars är det regn och sex plusgrader. Jag längtar bort, till något varmare ställe, där man kan njuta av ljumma sommarkvällar, utan att behöva ta på sig dunjackan.

Tandläkare + PMS =

Jag har bestämt mig för att jag inte ska vara rädd längre, jag får i alla fall inte vara rädd förrän jag ligger platt i tandläkarstolen. Ett litet hål och när jag ska be om att få laga utan bedövning så börjar jag gråta. Är tacksam över att både tandläkare och sköterska hanterar det så bra, och jag behöver bara lyfta ett finger säger de, så slutar han borra. Tårarna rinner och jag tänker att det är lika bra att gråta över lite annat också när jag ändå är på gång. Tankarna vandrar bort från det läskiga som är över på en liten stund. Jag känner mig lite ynklig, men ändå rätt stark efteråt. Snart fyrtio år och gråter som ett litet barn hos tandläkaren. Jag skyller lite på min pms, som blir värre med åren.

Impad

Det är så sällan som jag tappar och har sönder saker, jag kan nog räkna på ena handens fingrar vad jag slagit sönder genom åren. Men igår, precis när jag tackat nej till att "få" en ny telefon för jag vill inte införskaffa en bara för att jag kan, tappar jag min (som jag har hört av andra) oerhört känsliga iphone från en fransk balkong på tredje våningen (mycket högt i tak så det var mer som fyra vanliga våningar), den studsade på en trätrapp och sen på asfalten.
Jaha, tänkte jag, det var godnatt med den, masar mig ner alla trappor och plockar upp telefonen. Den har fått sig en ordentlig törn och gått isär, men allt är helt! Och den funkar! Jag vet knappt vad jag ska säga. Tack, någon!

Men på måndag ska jag ringa Tele2 och fråga om jag kan få ändra min nyteckning av abonnemanget.

Ljuva Jämtland!

Vilken underbar sommar vi hade i år!

Gnäll

När biltrafik och lastbilstransporter i Sverige måste minska alternativt effektiviseras för att regeringen ska nå sina miljömål, då höjer Östersunds kommun priset på biogasen. Fult, jättefult.

Slow feed

Ofta är det jobbigt att vara nybörjare inom hästägande, men det har sina fördelar. Jag tycker det verkar som att många av dagens hästmänniskor är så fasta i gamla vanor och mönster och det finns inget som helst utrymme för nytänkande.

Ta järnskor till exempel; de bästa argument för att spika i hästens hovar är att man alltid har gjort det och att vi inte hade kunnat vinna krig utan järnskor på hästarnas fötter (jag brukar muttra för mig själv att kvinnor inte hade rösträtt i Sverige förrän på tjugotalet heller...)

 Idag finns det gedigna studier på hur hästens matsmältning fungerar och allt visar på att hästen bör ha så täta utfodringar som möjligt. En häst i det vilda tillbringar större delen av dygnet med att äta. I västvärlden är det vanligt med tre till fyra utfodringar per dygn vilket gör att hästarna står utan mat många timmar. Detta kan resultera i stressade och i värsta fall sjuka hästar. Det finns mängder av information att läsa om detta.

 Totte har fri tillgång av hösilage på dagarna, så länge det är kylskåpskallt ute, men jag har alltid oroat mig för övergången till hö, innan de släpps på sommarbetet, samt avsaknaden av mat inne i boxen på nätterna (de är ju inne i princip lika länge som de är ute, cirka tolv timmar).

 Nu har jag hittat den perfekta lösningen hos www.slowfeeding.com, de har tagit fram ett finmaskigt hönät som gör att hästen får jobba för att få ut strån. Jag har ett ute och ett inne och fyller dem en gång per dygn. Han har alltid fri tillgång på mat och jag slipper oroa mig! Totte verkar nöjd och vi hoppas till och med på att han ska minska lite i vikt, nu när han är igångsatt inför sommarsäsongen.