Appropå stugor

Kolla in

CABIN PORN!

Renoveringslängt

Nu har jag snart haft stugan/lillranchen/lantstället (jag vet inte vad den ska heta; ni kanske har något förslag?) i snart ett år. När jag tittar på bilderna från mitt första besök, har jag en aning svårt att förstå vad jag kunde se som charmigt med den. Min fina storebror har hjälp mig med målning, vänner har skänkt lite möbler och min mamma har skurat så golvplankorna blänker och i vår kommer jag att fixa ett fullt fungerande kök. Så håll utkik efter uppdateringar!

ps. kolla in den idiotsäkra placeringen av gasbehållaren!

Han eller hon eller här eller där?

Som jämtlänning har jag lite svårt att ta debatten om det så kallat könsneutrala hen på fullt allvar. Eftersom ordet har använts sen urminnes tider i mitt landskap och betyder "här".

Idag är det inte många som förstår jämtska, eller jamska som vi säger här, och ännu färre som talar det. Jag är glad att jag har fått lära mig om inte så en bråkdel av detta vackra språk men är ledsen över att det håller på att dö ut.

Hen kan du läsa mer om jamskan.

Medelmåtta

Ofta jagas jag av en känsla av medelmåttighet, att jag är halvbra på mycket, men önskar ofta att jag var skitbra på något.

Idag när jag en morgonpromenad till jobbet, vilket innebär att jag låtsas att jag har en halvtimmes gångväg till mitt sovrum där jag har inrett kontoret eftersom det känns sunkigt att bara gå från sängen till kontorsstolen, såg jag en man som kämpade länge för att få in bilen i en stor ficka och då kom jag på att jag är GRYM på att fickparkera! Jag kan tråckla in bilen så att det nästan är omöjligt att komma ut. Det är jag stolt över!

Tråkigt utbud

Det är inte så roligt att vara ekologian i Östersund, utbudet är sisådär och priserna värre. Ofta lessnar jag och gör mina egna varianter:

Färskost

en halv liter filmjölk

lite gräddfil

värm till mellan 40 och 50 grader, ju varmare spad, desto fastare ost

låt rinna av i kaffefilter under natten

smaksätt på valfritt sätt

jag har idag valt att smaksätta med olivolja och flingsalt

Jättegod till:

filmjölkslimpa

väldigt enkelt bröd, som inte ska jäsa

sök recept på nätet

jordnötssmör

mixa jordnötter i matberedare

strila ner olja, raps- eller jordnötsolja till önskad konsistens

Akta dig...

...för vad du önskar dig!

Jag har trivts väldigt bra med min Golf men det har inte känts okej att åka omkring i en bensinbil, så jag har smygtittat på Golfens biogasvariant ett tag nu. Jag har dessutom saknat att ha dragkrok. Men den gamla bilen har gått så fint så det har inte funnits någon anledning att byta och det har inte heller dykt upp någon i min prisklass.

Så, ett par dagar innan jul, efter ett massivt snöfall, ramlade jag rakt in i en sopbil. Det gick väldigt sakta så det var bara bilen som gick sönder tack och lov. När jag kom hem satte jag mig direkt och tittade på bilannonser eftersom det stod klart att den gamla bilen inte skulle gå mycket längre till utan att det skulle kosta mig skjortan. Samma dag har min nya bil kommit ut på Blocket; en Golf Variant 2,0 Bi-fuel, med dragkrok så jag kan släpa runt på Totte. Så jag slog till, det blev en dyr julklapp till mig själv förra året.

Jag har aldrig tvekat på att det är biogas som är det rätta. Elbilarna är extremt dyra och jag tror att många väljer att köra på bensin i stället för på el eftersom det inte finns så många laddställen och dessutom räcker batteriet inte så länge. Men jag tror dock på elbilar i framtiden.
Etanol är inte ett miljövänligt alternativ, för att framställa etanol, krävs sockerrör eller majs. Dessa odlas framför allt i Sydamerika och USA, där man skövlar mängder av regnskog och skog för syftet. Arbetet är tungt och smutsigt och många arbetare far illa. Sen ska den fraktas över till Europa, så miljöpåverkan är extremt hög vad gäller framställning av etanol. Visst är det bättre än fossila bränslen men inte miljömässigt hållbart i längden.
Biogas får vi genom rötning av bland annat vårt matavfall, så min kompost blir bränsle till min bil. Det gillar jag!

No impact

Säkert?

Jag har vuxit upp med isvägar, innan broarna byggdes (Rödöbron och Vallsundsbron) hörde det till vardagen att åka isväg. Sommartid har jag drygt fem mil till min nya plats och då åker man två färjor om man inte vill köra den långa vägen på nio mil. Under de kallaste månaderna, när isen är tjockare än 20 centimeter (!!!) öppnar isvägar där färjan annars går. Trots att jag åkt dessa vägar hundratals gånger är jag ändå lite skakig och när jag får beskedet att jag förmodligen är den sista som åkt över innan de stängde dem på grund av dåligt isläge, då vänder det sig i magen. Men de måste ju ha en enorm säkerhetsmarginal? Men hur testar man isarna och hur vet man att den håller hela vägen, att det inte är farliga sprickor?

Jag tar i alla fall av mig säkerhetsbältet och dunjackan, och går igenom i skallen hur jag gör om jag går igenom, men jag glömmer; ska man försöka ta sig ut direkt, eller ska man vänta tills man når botten? Men Storsjön är ju så djup? Och jag måste ju få upp fönstren innan elen försvinner? Hum, det är nog skönare att inte oroa sig så mycket och lita på att de har koll. För de har ju det, eller hur?

Förra årets fynd

Jag har köpt mig en liten stuga! Det är bland det bästa jag gjort. Den är liten och ligger i skogen, dock nära fjället. Det finns ingen el och inget vatten och jag älskar den. Snart kommer ni att få se lite bilder från den pågående uppfräschningen.

Att överleva

Överlevde jag en vinter i Jämtland? Ja, det kan man lugnt säga och det med råge! Vintern är min favoritårstid och det blir bara bättre och bättre. Nu har jag nästan svårt att förstå att det var en frågeställning när jag flyttade hem. Jag älskar snön och kylan, nästan jämt, så JA, jag överlever många vintrar i Jämtland! Och byter min rubrik till "Min bit på jorden".

MIN BIT PÅ JORDEN

Jag hittade en bok med en titel så vacker att den nästan fick mig att gråta; "Min bit på jorden" av Anna Horn. Jag har knappt bläddrat i den än men det är en fin bok, utgiven av Världsnaturfonden.

Mitt bloggande har legat på is i nästan ett år och jag har verkligen saknat det, nästan varje dag har jag saknat att skriva av mig, att dela med mig av mina tankar och idéer och nu tror jag att jag är redo att sätta igång igen. Jag hoppas att ni är några kvar därute som vill lyssna.

Trots att 2011 var ett händelserikt år var det på samma gång ett tungt år, fyllt av uppbrott och avsked. Jag hoppas att 2012 blir ett lättare år, att luften blir lättare att andas och att stegen inte känns så tunga som i fjol.

Jag tror att jag har hittat min bit på jorden, både på kartan och i själen och det vill jag berätta för er!

Sår

Just nu pågår diskussioner världen över kring kärnkraftens vara eller icke vara. Jordbävningskatastrofen i Japan, med kärnkrafthaveri som följd, får människor att tvivla.
Hos mig finns inga tvivel, kärnkraft måste förbjudas och det så snart som möjligt. Om det så handlar om att jag måste minska på min elkonsumtion så måste det bli så.

När vi talar om kärnkraft talar vi oftast om hur vi ska slutförvara uranet, men vi får sällan höra något om hur man framställer uran. Uran, som många andra grundämnen utvinns i dagbrott. Dessa skapar enorma sår i marken, som aldrig läker. I Sverige utvinns inget uran idag, men det letas och grävs och det är nog bara en tidsfråga innan de börjar slita sönder delar av vår natur för att vi ska kunna köpa billig el.

Ta en titt på bilden här ovan, tagen från ett flygplan, någonstans över Nashville, och ställ dig frågan; är det så här jag vill ha det i framtiden? Är det så här jag vill att andra människor ska ha det? Är det värt det?

I DN:s Kärnkraftskola kan du läsa mer.
Även Naturskyddsföreningen har intressant läsning.

Eller inte?

bild från etsy

På Etsy.com kan man hitta allt, från smycken till vintagemöbler. Jen Murse i Los Angeles gör smycken i plast/akryl och jag är lite sugen på kringlaz-hänget. Men jag är lite tveksam till budskapet; vill jag verkligen kunna ångra? Vill jag ångra saker jag säger eller gör?
Snyggt är det i alla fall!

Jo men appropå att leva i nuet

foto: Helena Karlsson

Jag har inte varit till fjälls en enda gång än i vinter och jag längtar mig fördärvad.

Leva i nuet

foto: Charlotte Centervall

Något jag strävar efter är att leva i nuet. Det är inte alltid lätt att stanna upp och att vara här och nu, att inte längta sig bort, drömma om vita sandstränder, om en samlad galopp, om mannen i mitt liv.
Sen jag vände upp och ner på mitt liv och flyttade hem till Östersund har det blivit lättare. Jag tror att det har att göra med att jag down shiftat, som jag kallar det. Jag jobbar inte ihjäl mig, jag slår inte på mig själv för att jag inte är ute på krogen och "nätverkar" varje helg, jag försöker att spendera mycket tid utomhus, jag har till och med börjat en yogakurs, något jag aldrig trodde skulle hända.

Ofta när jag har rest, har jag alltid haft en känsla av att vara på ställen under fel era, jag skulle ha varit i San Francisco på sextiotalet, i Marocko i början av nittonhundratalet, tågluffat på sjuttiotalet.
Men under min senaste resa, den till Nashville, var jag här och nu. Hela upplevelsen kändes autentisk och det är svårt att förklara, men den känslan är obeskrivbar. Jag mötte härliga människor, såg coola spelningar, bilade på landsbygden och tog in på sunkiga motell. Det var som att vara i en av alla filmer som skapat dessa drömmar. En magi som jag hoppas att jag kan få uppleva igen, på nästa resa.