Inspirerande blogg

UNDERBARA CLARA

Skämskudde på det

Jag står i kön på macken. Irriterar mig lite slött över att pappan framför mig köper en giftbanan till sin dotter, för på mackarna brukar de sällan ha ekobananer. Sen blir det min tur och jag hör mig själv säga: Två blå camel tack... Ridå ner.

Jag skäms så fruktansvärt över att jag röker, över att jag inte kan sluta. För det första förgiftar jag mig själv, för det andra förgiftar jag min omgivning, för det tredje bidrar jag till att arbetare får slava under dåliga förhållanden, för det fjärde gör jag av med pengar som motsvarar en schysst semester, varje år. Och jag irriterar mig på någon som köper BANANER.

Varför är det så svårt att bara lägga av? Hur hittar jag motivation? När livet i övrigt är rätt tråkigt? När jag inte träffar någon, eller när det inte blir några barn? Hur fan hittar man motivation då? Tips emottages tacksamt!

Näe

Rekordtidig cykelsäsong och oj vad skönt det är att ta sig snabbt in till stan. Men fy vad trist att behöva gå hem, med punka. Inte någon liten pyspunka utan en redig bytahelaslangenpunka. Tur att min mamma är haj på sånt här och kommer och byter åt mig. Fina mamma!

Barfotanörd

Jag var ingen stalltjej, jag hade aldrig mockat en box eller ridit barbacka, jag var egentligen ett oskrivet blad vad gällde hästhållning när Totte kom in i mitt liv. Jag hade dock turen att lära känna flera härliga människor som har stått ut med mina frågor och funderingar och som har lärt mig massor om hästar.

När Totte kom till mig var han barfota och av någon anledning valde jag att behålla honom så. Jag har blivit väldigt ifrågasatt och kritiserad på grund av detta för i den traditionella hästvärlden är det självklart att en häst ska ha järnskor. Så jag började läsa på, för att få kött på benen och kunna försvara mitt val och idag är jag övertygad om att jag gjort rätt och jag vill dessutom hävda att alla hästar bör gå utan skor.

Dock finns det tillfällen när Totte inte kan vara barfota och det är om jag ska rida längre sträckor på grovt grus, eller till exempel på fjället, där terrängen kan vara oländig.

Jag har hittat ett riktigt bra alternativ som heter Easyboots, det är ett slags plastdojjor som man trär på hoven och det allra bästa med dem är att de är helgjutna undertill så det finns ingen risk att hästen ska trampa in något hårt i sulan.

Easyboots är en fantastisk uppfinning, vi har nu använt dem sen i somras och de fungerar fantastiskt. I år har jag dessutom broddat dem så vi har kunnat rida på isiga vägar, vilket jag har varit tvingad att undvika tidigare.

Här kan du läsa om och beställa Easyboots.

Här kommer du till Easycare Inc's hemsida.

Snopet

Var tog snön vägen? Jag känner mig snuvad på vintern, men är glad att kunna gå ut utan att halka och slå mig sönder och samman.

Appropå stugor

Kolla in

CABIN PORN!

Renoveringslängt

Nu har jag snart haft stugan/lillranchen/lantstället (jag vet inte vad den ska heta; ni kanske har något förslag?) i snart ett år. När jag tittar på bilderna från mitt första besök, har jag en aning svårt att förstå vad jag kunde se som charmigt med den. Min fina storebror har hjälp mig med målning, vänner har skänkt lite möbler och min mamma har skurat så golvplankorna blänker och i vår kommer jag att fixa ett fullt fungerande kök. Så håll utkik efter uppdateringar!

ps. kolla in den idiotsäkra placeringen av gasbehållaren!

Han eller hon eller här eller där?

Som jämtlänning har jag lite svårt att ta debatten om det så kallat könsneutrala hen på fullt allvar. Eftersom ordet har använts sen urminnes tider i mitt landskap och betyder "här".

Idag är det inte många som förstår jämtska, eller jamska som vi säger här, och ännu färre som talar det. Jag är glad att jag har fått lära mig om inte så en bråkdel av detta vackra språk men är ledsen över att det håller på att dö ut.

Hen kan du läsa mer om jamskan.

Medelmåtta

Ofta jagas jag av en känsla av medelmåttighet, att jag är halvbra på mycket, men önskar ofta att jag var skitbra på något.

Idag när jag en morgonpromenad till jobbet, vilket innebär att jag låtsas att jag har en halvtimmes gångväg till mitt sovrum där jag har inrett kontoret eftersom det känns sunkigt att bara gå från sängen till kontorsstolen, såg jag en man som kämpade länge för att få in bilen i en stor ficka och då kom jag på att jag är GRYM på att fickparkera! Jag kan tråckla in bilen så att det nästan är omöjligt att komma ut. Det är jag stolt över!

Tråkigt utbud

Det är inte så roligt att vara ekologian i Östersund, utbudet är sisådär och priserna värre. Ofta lessnar jag och gör mina egna varianter:

Färskost

en halv liter filmjölk

lite gräddfil

värm till mellan 40 och 50 grader, ju varmare spad, desto fastare ost

låt rinna av i kaffefilter under natten

smaksätt på valfritt sätt

jag har idag valt att smaksätta med olivolja och flingsalt

Jättegod till:

filmjölkslimpa

väldigt enkelt bröd, som inte ska jäsa

sök recept på nätet

jordnötssmör

mixa jordnötter i matberedare

strila ner olja, raps- eller jordnötsolja till önskad konsistens

Akta dig...

...för vad du önskar dig!

Jag har trivts väldigt bra med min Golf men det har inte känts okej att åka omkring i en bensinbil, så jag har smygtittat på Golfens biogasvariant ett tag nu. Jag har dessutom saknat att ha dragkrok. Men den gamla bilen har gått så fint så det har inte funnits någon anledning att byta och det har inte heller dykt upp någon i min prisklass.

Så, ett par dagar innan jul, efter ett massivt snöfall, ramlade jag rakt in i en sopbil. Det gick väldigt sakta så det var bara bilen som gick sönder tack och lov. När jag kom hem satte jag mig direkt och tittade på bilannonser eftersom det stod klart att den gamla bilen inte skulle gå mycket längre till utan att det skulle kosta mig skjortan. Samma dag har min nya bil kommit ut på Blocket; en Golf Variant 2,0 Bi-fuel, med dragkrok så jag kan släpa runt på Totte. Så jag slog till, det blev en dyr julklapp till mig själv förra året.

Jag har aldrig tvekat på att det är biogas som är det rätta. Elbilarna är extremt dyra och jag tror att många väljer att köra på bensin i stället för på el eftersom det inte finns så många laddställen och dessutom räcker batteriet inte så länge. Men jag tror dock på elbilar i framtiden.
Etanol är inte ett miljövänligt alternativ, för att framställa etanol, krävs sockerrör eller majs. Dessa odlas framför allt i Sydamerika och USA, där man skövlar mängder av regnskog och skog för syftet. Arbetet är tungt och smutsigt och många arbetare far illa. Sen ska den fraktas över till Europa, så miljöpåverkan är extremt hög vad gäller framställning av etanol. Visst är det bättre än fossila bränslen men inte miljömässigt hållbart i längden.
Biogas får vi genom rötning av bland annat vårt matavfall, så min kompost blir bränsle till min bil. Det gillar jag!

No impact

Säkert?

Jag har vuxit upp med isvägar, innan broarna byggdes (Rödöbron och Vallsundsbron) hörde det till vardagen att åka isväg. Sommartid har jag drygt fem mil till min nya plats och då åker man två färjor om man inte vill köra den långa vägen på nio mil. Under de kallaste månaderna, när isen är tjockare än 20 centimeter (!!!) öppnar isvägar där färjan annars går. Trots att jag åkt dessa vägar hundratals gånger är jag ändå lite skakig och när jag får beskedet att jag förmodligen är den sista som åkt över innan de stängde dem på grund av dåligt isläge, då vänder det sig i magen. Men de måste ju ha en enorm säkerhetsmarginal? Men hur testar man isarna och hur vet man att den håller hela vägen, att det inte är farliga sprickor?

Jag tar i alla fall av mig säkerhetsbältet och dunjackan, och går igenom i skallen hur jag gör om jag går igenom, men jag glömmer; ska man försöka ta sig ut direkt, eller ska man vänta tills man når botten? Men Storsjön är ju så djup? Och jag måste ju få upp fönstren innan elen försvinner? Hum, det är nog skönare att inte oroa sig så mycket och lita på att de har koll. För de har ju det, eller hur?

Förra årets fynd

Jag har köpt mig en liten stuga! Det är bland det bästa jag gjort. Den är liten och ligger i skogen, dock nära fjället. Det finns ingen el och inget vatten och jag älskar den. Snart kommer ni att få se lite bilder från den pågående uppfräschningen.

Att överleva

Överlevde jag en vinter i Jämtland? Ja, det kan man lugnt säga och det med råge! Vintern är min favoritårstid och det blir bara bättre och bättre. Nu har jag nästan svårt att förstå att det var en frågeställning när jag flyttade hem. Jag älskar snön och kylan, nästan jämt, så JA, jag överlever många vintrar i Jämtland! Och byter min rubrik till "Min bit på jorden".

MIN BIT PÅ JORDEN

Jag hittade en bok med en titel så vacker att den nästan fick mig att gråta; "Min bit på jorden" av Anna Horn. Jag har knappt bläddrat i den än men det är en fin bok, utgiven av Världsnaturfonden.

Mitt bloggande har legat på is i nästan ett år och jag har verkligen saknat det, nästan varje dag har jag saknat att skriva av mig, att dela med mig av mina tankar och idéer och nu tror jag att jag är redo att sätta igång igen. Jag hoppas att ni är några kvar därute som vill lyssna.

Trots att 2011 var ett händelserikt år var det på samma gång ett tungt år, fyllt av uppbrott och avsked. Jag hoppas att 2012 blir ett lättare år, att luften blir lättare att andas och att stegen inte känns så tunga som i fjol.

Jag tror att jag har hittat min bit på jorden, både på kartan och i själen och det vill jag berätta för er!