Skämskudde på det

Jag står i kön på macken. Irriterar mig lite slött över att pappan framför mig köper en giftbanan till sin dotter, för på mackarna brukar de sällan ha ekobananer. Sen blir det min tur och jag hör mig själv säga: Två blå camel tack... Ridå ner.

Jag skäms så fruktansvärt över att jag röker, över att jag inte kan sluta. För det första förgiftar jag mig själv, för det andra förgiftar jag min omgivning, för det tredje bidrar jag till att arbetare får slava under dåliga förhållanden, för det fjärde gör jag av med pengar som motsvarar en schysst semester, varje år. Och jag irriterar mig på någon som köper BANANER.

Varför är det så svårt att bara lägga av? Hur hittar jag motivation? När livet i övrigt är rätt tråkigt? När jag inte träffar någon, eller när det inte blir några barn? Hur fan hittar man motivation då? Tips emottages tacksamt!