Why Not?

Jag lider av frisörskräck. Av någon outgrundlig anledning så förvandlas jag till ett regelrätt miffo när jag sätter mig i stolen. Jag kan ha planerat i dagar vad jag ska säga, jag har ofta med mig en bild som jag vill visa, så att min önskan inte kan missuppfattas. När jag väl satt mig törs jag inte säga ett ord. Frisören frågar vad jag vill att hon eller han ska göra och jag svarar, stammande med sprucken röst, att jag nog vill klippa topparna men att han eller hon får göra precis som de vill. Oftast blir det okej, även om varit hos endel katastroffrisörer, men jag vill alltid pilla och fixa och stöka med håret själv när jag kommer hem.
Nu har jag hittat mina drömmars frisör, min vän och landskapsfrände, Ola. Han har öppnat salong Why Not tillsammans med Anna, på Upplandsgatan i Stockholm. Ola är fantastisk, han hajar precis hur jag vill ha mitt hår, jag vågar säga hur jag vill ha det och jag vågar till och med visa upp min bild. Men bäst av allt: Jag vill inte gå hem och fixa själv, jag kan gå ut på stan direkt och känna mig supersnygg.