Ljuset

Tänk att det är så lätt att glömma, hur det känns när dimman lättar.

Och jag menar detta bokstavligen för jag sitter vid mitt köksfönster och fascineras av ljuset. Storsjön är spegelblank, i Lugnvik lyser gettot rött av den stigande solen, det känns som att jag inte sett färger på flera veckor.
Jag skulle egentligen packa bilen full och åka ner till Sala för att jobba, men fick ett samtal för ett par timmar sen att de ligger i magsjuka där. Så jag stannar hemma och... ja, vad ska jag göra av en hel dag? Det känns jättekonstigt, för de senaste veckorna har varit hysteriska. Om jag inte älskade mitt jobb, hade jag nog gått in i väggen.
Jag tror att jag ska ta en promenad in till stan, äta lunch och sen åka ut till Totte och mysa med honom.