torsdag, oktober 23, 2008

Tiden går

Lilla skruttan har fyllt tretton år. Hon är längre än mig nu och verkar bara fortsätta växa. Tänk om man fick behålla dem som småttingar resten av livet.

I morse stod jag med en kopp kaffe och tittade ut över hagarna, solen började gå upp och det enda som hördes var hästarnas mumsande. Jag ringde till Jenny för att dela med mig av den ljuvliga stunden. Hon satt vid Slussen och väntade på tunnelbanan. Det var stopp någonstans längs röda linjen så det var tjockt med folk. Jag blir mer och mer övertygad om att jag gjort rätt. Tunnelbanan är dock ett mardrömskapitel för sig. Jag har aldrig vant mig vid att åka under jord, speciellt inte tätt sammanpressad med en massa människor. Min toleransnivå vad gäller hostningar rakt ut, skrikiga barn, dagenefterandedräkt, parfym, hög musik i lurar och en massa andra otrevligheter, är lika med noll när jag åker tunnelbana.

Jag borde kanske skapa en till blogg, en Totteblogg. Jag skulle kunna fylla sida upp och sida ner med mys. Jag vill berätta att han stod snällt på gången idag, fast vi var ensamma i stallet, att han gör små försök att busa med sina nya kompisar och att han varken tycker om apelsin eller sitt dyra mineralgodis.
Idag har jag tagit emot 20 balar hö, sprungit fram och tillbaka till hagen minst tio gånger, mockat mycket noggrant och sopat ett par gånger. Jag kommer aldrig att behöva besöka ett gym igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Träning i vardagen...topp,topp,topp. Själv övervägde jag att gå och simma i går. Den tanken lämnade jag rätt snabbt. Var ska jag få in min träning i vardagen...........förmodligen inte framför datorn i varje fall..........jag är avundsjuk.