Hemlängtan 2

foto: Jenny Dozai

Har varit till min lägenhet och hämtat lite vinterprylar. På bussen dit sätter sig en tjej bredvid mig, tar upp mobiltelefonen, ringer en väninna, som heter Anna (det såg jag på displayen), sen pratar hon högt och tydligt om allt möjligt, trots att hon sitter i en buss, där trettio människor kan höra henne. Det är så ofattbart ohyfsat och retar mig till vansinne. Högljutt mobilprat är något jag slipper i Östersund, kanske på grund av att jag sällan åker buss, men jag får för mig att det är ett Stockholmsfenomen; enda tiden folk har att prata en stund med vänner, är när de transporterar sig från A till B.